Solen skiner härligt genom mitt köksfönster. Och takläggarna springer in och ut, antingen in på toa eller upp på vinden. Men idag stör det inte mig så mycket. Det som  stör är ju ställningarna utanför alla fönster. Suck, visst det är snart klart, men man vill ju kunna se ut ordentligt. Idag känns det att våren kommer mer och mer. Och jag har börjat greja på altanen så vi snart kan sitta där och mysa. Snart dags att plantera och dra upp gammalt i rabatterna med. Flytta lite buskar och så. Uhhh som jag längtar. Kan man inte resa får man ta sol hemma, så mycket man kan. 

I maj kommer dom och gräver upp hela uppfarten för att asfaltera om. Och då passar dom på att dra upp häcken och några stora buskar som ska bort. Alltså när allt är klart så kommer vi att vara ute i trädgården 24/7 . I landet kommer jordgubbar det vet vi. Och jag har själv sått tomater och smått och gott härinne som snart är dags att omplantera igen. Älskar att äta från egenodlat. Barnen älskar grönsaker och vi har alltid någon grönsak eller sallad till maten. Viktigt tycker jag!!! 

Alltså jag lever med en man som troligen har alla bokstäver som finns. Han har stora problem med att tex läsa och komma ihåg det och så har han dyslexi. Han har aldrig gått igenom någon utredning men fått gå om i skolan för att han liksom inte förstod. Nu på äldre dar har han gått igenom en utbilning på 1,5 år med hjäp 2 dagar i veckan för att läsa  teori. Och han klarade den1 Men han säger aldrig mer plugga! Jag förstår honom. Själv älskar jag ju allt sånt, att läsa om olika saker  och liksom fortsätta läsa om vissa ämnen. Jag älskar matte och engelska.

Våra fina barn har nu då diagnoser. 

Dottern som är 15år (16 i oktober) har Adhd,  specifik lässvårighet sedan hon var 6 år. Efter det  vid 10 års ålder blev det fler utredningar då hennes problem i skolan blev svårare och svårare. Autism utan samtidig intellektuell funktionsnedsättning men samtidigt nedsatt språklig förmåga nivå 2. Och på det har hon Fokal Epilepsi. I skolan har hon förkortad skolgång och special pedagoger till hjälp. Men trots det har hon bara betyg i teckning vlket hon älskar och slöjd eventuellt musik. Men liksom hon älskar och är duktig på både att sjunga och att rita. Sånt här sitter hon och gör på sina raster. Visst är hon duktig?


 

 Hon gör ju massor med färg med.Hon målade en tavla till sin gamle mormor 2018.

 

Detta är världens goaste tjej! Som gärna sitter näst intill i knäet på en. Otroligt kramig! Hon ligger ofta på kvällen och skriver en massa och då och då poppar det upp sånt som. Varför är jag inte som alla andra? Vad är det för fel på mig? Inget du är bara så speciell att andra inte serdet, brukar jag svara. Men jisses som jag lider med henne, hon är så ensam! Inga kompisar och ingen kvar i skolan att vara med. Hennes kompis slutade 9;an i fjor och då blev hon ensam kvar på skolan. På fritiden ses dom kanske 1 gång i månaden typ. Han går ju gymnasiet numera. Hon har stora problem och får den hjälp hon behöver här hemma av mig. Att knyta skor, och att tvätta håret, duscha funkar nu själv. Men en massa nu måste du, om du gör så här osv. blir det ju. Men för att hon ska kunna komma ut utan oss i familjen och kanske bygga en vänskap så har vi nu för hennes skull begärt hjälp via Lss. Kontaktperson heter det och det ska vara att dom ska kunna göra lite saker tillsammans, som typ kompisar. Finns det någon som har erfarenhet av detta så kanske ni kan skriva och berätta om det för mig. Det skulle vara super snällt! 

Sonen då? Han är 12 (13 i maj) har rädsla och ångest som jämt kryper fram för minsta lilla. Skolan , små sår som kanske är cancer eller vad som. Allt blir så stor för honom i hans lilla underbara huvud. Det enda som nått så när lugnar han är att vara i vår närhet och att spela data, eller ps4.  Han är under utredning just nu och har därför också förkortad skolgång. Han är så härlig och kramgo. Men han har riktigt kort stubin och hatar oss alla varje dag minst. Han menar dock inte det , men han säger eller smsar det oftast när han inte får som han vill. DÅ exploderar det i huset här. Så smäller dörren och efter ett tag kommer han eller skickar ett sms om att han ber om ursäkt för vad han sa eller gjorde.  Han vet så väl att det är att det inte är okej. Men som han säger; Det kommer bara jag kan inte stoppa ilskan när den kommer. Det finaste och bästa vi har! Och må så vara att dom har sina diagnoser, men dom är speciella. Och dom är våra och vi älskar dom precis som dom är!!

Det är mycket med 2 snart tonårsbarn med diagnoser. Jag menar inte direkt med barnen men med allt omkring liksom. Skola och bup mm. Förresten dottern slutar ju 9;an i år. Då blir det en mindre trädgårds fest för henne. Och både sonen och jag fyller år i maj så det blir ett kalas i trädgårdern då med. Här i Värmland firar vi när barnen slutar nian nästan som student. Man har bal och middag, åker på lastbilssläp och har en fest hemma. Och det ska bli kul. Jag tänkte det är dags att börja planera för dotterns nu. Det går ju så fort till juni eller hur?  Någon som har ideer på något vi kan äta eller göra speciellt med kanske tema eller så? Nu har jag många bollar i luften! Planera trädgård och odling. Dotterns skolavslutning och samtidigt mitt net working vid sidan. Älskar att ha mycket att göra. Nej nu ska jag ta mitt kaffe och gå ut och se ur det går på taket. Det låter som vi har tomtar på loftet. Sen tar jag tag i altanen igen en stund tror jag. 

Puss och kram på er. 

Glöm inte ni är värdefulla!!